10 steg innan man börjar väva

Det här är en introduktion över vilka arbetsskeden, som behöver utföras före man kan börja väva i en vävstol. Här förklaras kort, varför dessa moment skall göras, hur de görs samt vad, som kan vara bra att tänka på. Beskrivningarna är inte så utförliga, utan de är gjorda till minneshjälp för sådana, som skaffat sig grundkunskaper t.ex. på en vävkurs

	För att överhuvudtaget kunna väva någonting, måste man planera hur och av vilket material man skall väva.
	Planeringen kan ha olika utgångslägen. Man kanske upptäcker att man behöver någon produkt, att man har material, som behöver användas eller att man har tillgång till en tom vävstol och lust att väva.Om man planerar för en speciell produkt, finns det många saker att ta hänsyn till, t.ex vilken storlek skall den färdiga väven ha, hurudant material skall man använda, vilken bindning är lämplig för den önskade produkten (bindning = hur trädarna korsar varandra i väven), vilka färger skall man välja osv. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: planerna måste vara så exakta att man kan reva en ränning med rätt antal trådar i lämplig långd för att senare kunna väva det man önskar. man kan bra ta hjälp av böcker och tidningar, då man planerar, men man skall då komma ihåg, att uppsättningsschemat inte tecknas på samma sätt överallt.
	För att få en ränning, som har önskad längd, rätt antal trådar och i den färgordning, som man har bestämt.
	Man revar helst på en revstake, men kan också använda revram, eller i nödfall kan man reva på t.ex. stolar.Längden på ränningen mäts upp med hjälp av ett måttsnöre eller genom att utgå från revstakens omkrets. Om skälträna inte kan placeras, så att ränningen får exakt önskad längd är det bättre att göra den litet för lång än litet för kort. Det är säkrast att binda fast skälträna vid revstakens sidostöd, så att de inte lossnar medan man revar. Man revar gärna med skäl i bägge ändorna. Ifall det skulle hända någonting med det ena har man det andra kvar. (Skäl = ett ställe där trådarna korsar varandra, så att trådarnas ordningsföljd bibehålls.) För att göra revningen snabbare revar man med 2-4 trådar samtidigt. Man håller gärna ett finger mellan trådarna, så att de inte tvinnar ihop sig. Ränningar med många trådar revas gärna i flera delar. Man skall då kontrollera att alla delar blir lika långa. Innan man "virkar" ner ränningen från revstaken, skall man knyta om den. Speciellt viktigt är att knyta om vid skälet, men det är också bra att knyta om den stadigt med jämna mellanrum längs hela ränningen. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: alla håller olika i trådarna, så för att få en jämn ränning är det bäst om samma person revar hela ränningen. Om det inte är möjligt är det bättre att reva ränningen i skilda delar. om man revar med garn, som är varierande upplindat, skall man kontrollera att de löper lika lätt, för att ränningen skall bli jämn.
	För att ränningen skall fördelas jämnt och få rätt bredd på garnbommen, behöver den vara utspridd, medan man bommar på..
	Redkammar finns av olika sorter. En variant sätts i slagbommen. Det är då bra att knyta fast den. En annan sorts redkam hängs upp i vävstolen. Man skall då kontrollera att man hänger upp den på rätt höjd.Innan man börjar träda i redkammen, trär man bakbindningskäppen och skälkäpparna genom ränningen enligt de omknytningar man gjort på ränningen. Skälkäpparna hängs upp med snören från vävstolens övre bakbräde. Därefter tas omknytningarna bort. Ränningstrådarna skall fördelas i redkammen enligt den täthet de skall ha i väven. I nyare redkammar är avståndet mellan pinnarna 1 cm. Ränningen träs mitt i redkammen. Det är bra att trä t.ex. ett måttband mellan pinnarna i redkammen för att hindra trådarna från att glida ur, då man har trätt i. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ:-för att påbomningen skall gå möjligast smidigt skall man inte dela på syskonparen (= de trådar, som revats samtidigt). Om tätheten inte är jämnt delbar med syskonparen, trär man så att tätheten i medeltal blir rätt. Ex. täthet 3 tr / cm, ränningen revad med två trådar samtidigt; träs i redkammen 2-4-2-4-osv. då hela ränningen är färdigt trädd i redkammen, sätter man locket på och surrar fast redkammen, så att trådarna hålls på rätt ställe under hela påbomningen.
	För att få ränningen på garnbommen.
	Man strävar till att få ränningstrådarna så jämnt spända som möjligt på garnbommen.För påbomningen behövs minst två personer, en, som håller i ränningen och en, som snurrar på garnbommen, men det är bra om det finns en tredje person, som kontrollerar, att garnet löper bra och jämnt genom redkammen. Den som håller i ränningen sitter under eller bakom vävstolen. Ränningen löper från bakbindningskäppen - genom redkammen - runt bröstbommen - över knäbommen - till den som håller i. Ju längre väg ränningen har att löpa, desto bättre hinner den jämna ut sig innan den kommer på garnbommen. Om ränningen är bred, kan två (eller flera) personer hålla i varsin del av ränningen. Då behöver man kontrollera att de håller sina delar lika spända. Man skall inte låta ränningen glida genom händerna, utan emellanåt hålla paus i pådragandet för att flytta greppet. Man skall inte heller "kamma" ränningen, utan reda upp den efterhand genom att slå den och sprida ut den med fingrarna. För att hindra lagren av ränningstrådar från att glida in i varandra sätter man käppar eller papper på jämna mellanrum på garnbommen. Ränningen bommas på så långt att slutet på den är vid bröstbommen. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: en ränning av lingarn skall bommas på spänt, men en ränning av mera elastiskt garn skall hållas lösare så att elastisiteten inte förstörs. om någon tråd brister under påbomningen skall man genast söka upp båda ändorna, placera dem på rätt ställe i redkammen och i skälet och därefter knyta ihop dem.
	För att det skall vara så lätt som möjligt att solva.
	Då påbomningen är färdig hänger man upp skälkäpparna med snören från övre bakbrädet. Man hänger upp dem så högt, att man kan se dem ovanför skaftkäpparna. Därefter klipper man upp öglorna på ränningstrådarna, drar bort trådarna från redkammen och knyter ihop dem till knippen framför skälkäpparna.Man kan göra det bekvämare att solva genom att ta bort bröstbommen, knäbommen samt slagbommens lock (eller ev. hela slagbommen). Hur många skaft man behöver framgår ur solvnotan. Skaften hängs upp ganska högt. Om de är färdigt inställda för vävning kan man linda snörena ett varv extra om topplattorna för att få bättre höjd på dem. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: solvningen tar ofta ganska länge, så man skall göra det så ergonomiskt som möjligt, dvs. att man får sitta med rak rygg. Man kan prova, om det är bekvämare med en stol än med vävstolens egen bänk. alla solv på ett skaft skall vara likadana. Däremot kan de variera mellan de olika skaften (om man inte har tillräckligt många likadana solv för hela väven).
	För att få de enskilda ränningstrådarna att stiga och sjunka på önskat sätt under vävningen skall de trädas igenom solv.
	Solven är antingen knutna på solvträ eller maskingjorda. De består av övre och nedre hankarna samt däremellan solvögat, där trådarna skall träs.Man solvar från höger till vänster. Man solvar enligt solvnotan. Varje vågrät rutrad i solvnotan motsvarar ett skaft och varje lodrät en tråd. Solvnotan omfattar vanligen en el två rapporter. Dessa upprepas tills alla trådar är solvade eller så många gånger, som anges i solvnotan. (En rapport = den minsta fullständiga del, som upprepas.) Varje tråd träs genom endast en solv (normalt). VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: trådarna skall tas i rätt ordningsföljd från skälet och ev. också i rätt färgordning (om man har revat med två färger samtidigt). det lönar sig att regelbundet kontrollera att man har solvat på rätt skaft.
	För att fördela trådarna jämnt samt i rätt täthet för väven. Skeden sätts i slagbommen och används också till att slå till inslaget med.
	Vävskedar finns i olika nr. Numret finns tryckt i änden på vävskeden. Detta nr anger hur många rör (= mellanrum) det finns på 10 cm.Man kan ha skeden upphängd med snören från övre frambrädet, medan man skedar. Det är oftast bekvämare så, än att ha skeden i slagbommen, då man skedar. Beroende på hur tätt man skall ha ränningstrådarna trär man en el flera ränningstrådar i varje rör. Detta finns oftast angivet i vävnotan. I Finland skriver man t.ex. sked 55/2. Det betyder att man skall trä ränningen i sked nr 55 och två trådar / rör (dvs. ränningens täthet blir 11 trådar / cm. Lättast får man trådarna genom skeden med hjälp av en skedkrok. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: trådarna skall komma i rätt ordningsföljd från solven till skeden. man skall regelbundet kontrollera, att man inte lämnat något rör tomt, eller att man trätt dubbelt i något rör.
	För att spänna upp ränningstrådarna.
	Man kontrollerar att ränningen går rakt genom vävstolen, innan man börjar knyta för, dvs.att skaften är på den höjden att trådarna går mitt igenom solvögat och skeden är placerad så att ränningen är mitt i vävstolen.Förknytningskäppen (som är fäst med korta snören i bomtyget eller med långa snören direkt i tygbommen) dras från tygbommen - över knäbommen - runt bröstbommen. Man kontrollerar, att den är rakt i vävstolen. Det är bäst att inte knyta med för stora trådgrupper i varje knut.Man knyter med knutar, som går att öppna, ifall man behöver justera dem senare. Om man knyter med halva trådgruppen över och halva under förbindningskäppen, kan man då man knutit färdigt spänna en tråd, som drar alla ränningstrådar till samma höjd. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: för att inte behöva knyta om så många gånger är det lättast att börja knyta från sidorna (turvis) mot mitten men att justera från mitten mot sidorna. om ränningen är mycket ojämnt spänd blir inte heller vävresultatet jämnt.
	För att skaften skall stiga och sjunka på önskat sätt då man trampar, skall man förena tramporna med skaften med hjälp av snören.
	Trampuppknytningen görs med starka, stadiga och oelastiska snören. Man kan knyta med gäddlina (av lin) eller använda terylen -specialsnöre, som fästs genom att trädas igenom sig själv och med hjälp av tappar.I en kontramarsch vävstol skall man knyta tramporna så att varje skaft antingen stiger eller sjunker för varje trampa, som man trampar på. Det betyder, att man till varje trampa skall knyta lika många snören, som det finns skaft. Tramporna förenas med skaften via lattorna. Lattorna knyts alltid upp enligt samma princip oberoende av vilken bindning, som man planerar väva. Man skall ha lika många övre resp. nedre sidolattor, som man har skaft. Lattorna knyts upp enligt principen: möjligast lång väg (via topplattorna till nedre sidolattan) och möjligast kort väg (nedre skaftkäppen till övre sidolattan). Tramporna knyts enligt schemat för trampuppknytningen, som i Finland tecknas nere i högra hörnet i uppläggningsschemat. Varje vågrät rutrad i schemat motsvarar ett skaft, varje lodrät en trampa och de tecknade resp. tomma rutorna visar hur tramporna och skaften skall förenas. Tramporna knyts upp enligt principen: mörkt nära jorden och ljust nära himlen (tecknad ruta betyder att snöret skall komma från den nedre sidolattan, otecknad ruta att snöret skall komma från övre sidolattan). Lättast får man trampsnörena genom tramporna och lattorna med hjälp av en tunn järntråd. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: man skall hålla trampuppknytningsschemat uppochner, då man sitter under vävstolen för att knyta upp tramporna. snörena skall knytas så rakt som möjligt och så att de inte går i kors. De får gärna vara litet spändare baktill i vävstolen än framtill.
	För att upptäcka om man gjort något fel under uppsättningen och för att se om man behöver justera någonting, för att underlätta vävningen.
	Under provvävningen undersöker man väven, för att upptäcka om man ev. har gjort något / några fel under uppsättningen. Det är bäst om man upptäcker detta genast i början, för då är det lättare att rätta till felen. Fel i uppsättningen kan vara: solvningsfel, skedningsfel, fel i trampuppnytningen eller t.ex ojämna förknytningar.Oregelbundenheter i väven betyder ofta att där finns fel. Man skall också kontrollera att allting är rätt inställt, så att skälet är möjligast rent och man inte sliter onödigt på trådarna medan man väver. För att få ett bra skäl kanske man behöver ändra på längden av vissa trampsnören. Ev kanske man också behöver justera slagbommens läge. VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ: provvävningen är bra att göra med garn i avvikande färg, så syns ev. fel bättre. det är mycket roligare att väva om väven inte har något fel och allting löper bra än om den har något fel, som man inte ids rätta till.